Den 2 april 2010 på gällivare bb

Dom kollade en ctg-kurva på mej igen och sen om jag hade nå feber..
Sen gick vi och åt frukost och vilken god frukost dom hade där..

Sen gick vi till akuten för att hämta nyckel till pasienthotellet.
Och när vi kom till rummet vi skulle bo på hade man inte sett nå finnare.
Vi bodde på rum 7,,mysigt var de att bo där tyckte vi,,vi tänkte så skulle man ju kunna bo hemma så skrattade vi bara en hel del och myste med varandra..
och de var lyx när man kunde duscha hur länge vi ville.

Men vi gick till ica för att handla lite påsk mat.
När vi var på rummet kom man ju på att ingen laddare till mobilen har vi.
Så vi försöker få tag i min brosa som var i sin kompis stuga men inget svar där.

Alla där hemma var så oroliga och dom ringde och sms kollade hur de gick med oss.
Lördag gjorde dom samma sak,,sen gick vi tillbaka och tog en promenad..
För att få igång värkarna..
Sen frågade vi martin syster om dom kunde ta med saker till oss på tisdag när dom skulle åka hem och de kunde dom ju göra.

Så mamma pakade en väska till oss med lite av varje.
Så nu har man lärt sej nå nytt att ha alltid med sej en bärbara dator och mobilladdare..

Den 1 april 2010 åkte in till bb i gällivare

Först kom jag hem och gick på toan för att bajsa men man var ju förstoppad och då får man ju inte krysta ut bajset när man är gravid för man kan ju börja födda..
Men jag trök ut bajset lite lätt och när jag reste mej så rann de vattnen ner för mitt ben och då får man ju panik och tänker (¨tänk om vattne har gått nä de kan  inte vara) tänkte jag men fel hade man ju för de var ju vattnet.

Jag skrek till min lille bror som satte i köket i datorn och bad han hämta mamma som var där nere han sprang och sa till morsan att jag bara hade kissat på mej eftersom de var ju första april trodde alla att de var april skämt men de var de ju inte, panik som man fick ringde man ju 112 och frågade vad man skulle göra och dom sa åk in till akuten så hjälper dom en och mitt hjärta bara bultade och panik hade man o trodde att nej nu kanske barnet är på väg ut för om vattnet går då är de bråttom säger dom ju har man ju hört..

Jag ropar till min sambo att skynda sej vi måste åka till akuten för vattnet hade gått och seg som han var fattade han inte vad som hände riktigt och jag sa till han de är bråttom,,så vi for upp så fort vi kunde,,och när vi kommer ditt så säger dom och frågar när man hade värk senast då sa jag vid fem tiden och att jag fick gå pissa en massa..att vattnet hade gått 20:30.

Dom ringde ner till bb i gällivare och berättade de som jag hade sagt till dom och dom sa att vi måste komma inne och då kom vi på väskorna,,så mamma och svärfar åker upp med våra grejer till akuten i kiruna.

Sen kommer taxi kille så åker vi från kiruna vid kvart över nio och vägen till gällivare var lite otäcke måste man ju få säga.. han frågade mej hur de var med mej och jag sa de är bara bra,,för han tyckte man verkar så lung och de var man ju också.

Vi kommer gram till bb i gällivare så är klockan 23:00 på kvällen.
När vi kommer in ditt så få vi ta av oss jackorna och trötta är vi båda så tar dom ett ctg kurva på mej och de var kul att se hur barnet rör sej där inne och hur hjätat slår.
Sen sa en barnmorska att vi är tvugen att sova,,så då får vi ligga i ett vilorum som dom har där..

äntligen hemma

äntligen är man hemma från bb i gällivare har varit där i 11 dagar och den 7 april fick vi en underbara söt liten flicka
förlossningen gick bra och de gick fort
så skönt att vara hemma man vart less att vara på lassa så länge

snart är pigan två år

Hanna Axellina Ann-Louise Eriksson  
Född i Gällivare bb sjukhus den  7 april 2010 klockan 17:16 
Vägde 4130 och längde 50 cm  
Vackra kan man inte önska sej att få 
Vi är två lyckliga och stolta föräldrar Ann-Louise och Martin

GRAVID JIPPI DEN 2009-07-30

De helade började med att man kände sej så pissnödig hos svärmor sprang hur mycket som helst på deras toa,,
sen när vi kom hem sa jag till min sambo att vi testar att göra ett graviditet test vad skulle kunna gå fel tänkte vi båda två.
jag hade bråttom till toan kom jag ihåg i alla fall så jag sa ta hit den nu så ska vi kolla om de blev nåt.. båda vi två stod där och kollade de kändes som en evighet för mej att få veta,,sen tog de nån minut så visade den positivt man viste inte om man skulle gråta eller skratta,,
de kom bara en massa glädje och samma dag på kvällen berättade vi först till mina föräldrar och sen till sambons föräldra alla vart ju överlyckliga att vi skulle få barn,,man trodde aldrig att man kunde bli gravid men de vart man ju.
Äntlige visade den positvit den 2009-07-30 fick vi se på den att man var gravid och de var den bästa känslan för mej och min sambo..
Man kan inte fatta att de är sant svårt att tro de.. När vi var på ultraljud då förstod jag i alla fall att de var sant men för min sambo tog de ett tag men han kan inte förstå än idag att vi ska få en liten busfrö som bor i min mage..


¨ Så de är spännande att se vad de blir för nåt och som man längtar...